Det är måååååndag morgon…

I fredags fick jag ett brev från ortopeden; jag är kallad på återbesök. Den 27 september. Det skulle ske i juni…
Jag förstår att jag inte är högprioriterad men seriöst, 27 september. Då har jag gått med trasslande knä i 1,5 år.

Jag vet inte men…kan vi inte ge oss nu? Kan jag få ett positivt besked av något slag? Jag förstår att jag kan verka gnällig och trött men va tusan…

I början av min sjukskrivning beskrev jag min vanmakt över allt så här:

Tänk dig att det är vinter och att det snöat massor. Tänk dig att du sitter i en bil som du inte sopat av ordentligt men du kör ändå fruktansvärt fort. Så plötsligt tvärstannar du och all snö som låg på taket åker ned framför vindrutan. Du ser ingenting. Dina små små vindrutetorkare kan inte heller få undan all snö. Snön blockerar också dörrarna, du kommer inte ut. Du är helt fast.

De senaste veckorna har jag upplevt att snön är kraftigt decimerad, bilen har startat. Jag kan också lämna min bil ibland, hämta energi någonstans för att försöka få den att starta igen. Men det behövs så väldigt lite för att den ska lägga av. Så väldigt lite. Till exempel att få ett brev att jag ska på ett återbesök 27 september.

Jag har också fortsatt ha bisarra samtal med Försäkringskassan. Kontentan är att de tycker att jag inte kan söka egna jobb eftersom min läkare skrivit på intygen att jag har utmattningssyndrom. Jag måste ingå i grupper för ”de som också inte kan jobba”.
Jag vill jobba, jag vill hitta en arbetsplats – ska inte det premieras? Varför måste jag ingå ett träningsprogram som eg kostar mer pengar för staten än att jag faktiskt hjälper till att dra IN pengar till staten? Det är så bisarrt.
Och försäkringskassekvinnan talar till mig som om jag är en väldigt, VÄLDIGT, korkad person.

Nej, just idag är jag inte stark. Men jag hade en bra helg; körfest på fredag inkl övernattning på hotell och hotellfrukost :-). På lördag unnade jag och Sambon oss några drinkar och en middag på stan – så fantastiskt gott, vi hade väldigt roligt. Skönt att också få tid till varandra och vara lite smålulliga och knasiga. Helgen som kommer gör han och hans orkester i flera dagar och då har han totalfokus på det (vilket jag förstår, jag är likadan vid konserter och gig). Så det var härligt att få en lördagkväll tillsammans 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s