Små steg eller stora kliv

Jag har den senaste tiden tänkt allt mer att jag måste bryta min sjukskrivning och försöka få tag på ett jobb på deltid för att vi ska in pengar. Vi fick ihop pengar till sprutan så det löste sig förra månaden i alla fall – så nu har jag frikort ett år till. (Gränsen för frikort går vid 2400 eller liknande och det fick vi ihop. Men jag är glad att jag får frikort – eg kostar en spruta 13 000…)

Men i alla fall, idag träffade jag min dr. Vi hade ett bra samtal kring min situation här och nu men också hur jag kan förändra den. Hon, liksom jag, är häpet irriterade/förvånade att Försäkringskassan inte ens hört av sig till mig. Istället vandrar jag runt och vet inte riktigt vad jag får eller inte får göra.
I alla fall har vi kommit fram till följande; kommande månad är jag fortsatt sjukskriven 75% och arbetssökande 25% – och jag ska kolla om jag kan hitta något. Om jag hittar något på 50% uppmanade hon mig att söka ”då kontaktar du mig, jag ändrar din sjukskrivning och du provar att jobba. Går inte det ändrar vi din sjukskrivning igen”. Jag frågade vad skillnaden är mot arbetsträning och det är att vid arbetsträning får en arbetsgivare inte ställa några krav på mig. Å andra sidan får jag inga pengar heller.

Jag är skiträdd att jobba igen. Jag är rädd för att träffa arga människor, att träffa slita ut mig, att få mer ont i knät. Men just nu har jag inget val – jag och Sambon måste få in pengar. Jag orkar inte längre fundera på ifall jag får köpa strumpor eller underkläder en månad…
Men små steg. Små steg.
Hon sa också ”jag vill inte ta ner din sjukskrivning på 50% direkt – det ställer mer krav på dig mentalt än du tror.”

I helgen var det körhelg. SÅ VÄLDIGT ROLIGT – men jag är så trött efteråt. Dels en traditionell förkylning (vi smittar alltid varandra, haha), dels allergi och trötta trötta leder. Men jädrar som vi jobbade i helgen. Konserten blir bra, galet bra. Högt tempo – jag måste försöka höja mitt flås rejält för att orka göra två konserter på raken. Det är en sak att dansa men att sjunga samtidigt -puh… Hoppas också kunna ramla över lite roliga kläder jag kan använda så att jag slipper shoppa. Ska fundera lite 🙂
Körhelgen visade mig också att jag inte orkar med saker på heltid…
Men…
Körhelgen visade mig också än en gång hur oerhört viktig kören är för mig. Jag träffar de här 30 människorna några timmar i veckan och den sociala biten är så viktig.

Jag träffar också min psykoterapeut en gång i veckan ungefär och det är jättejättejobbigt. Hon rotar verkligen runt i huvudet på mig. Sätter fingrarna på mitt beteende, mitt agerande och jag gråter. Jag kan inte gå in på allt, inte ens här, men det handlar om min uppväxt och beteenden jag lagt mig till med ända sedan jag var liten. Alltid beredd på bråk, alltid tvingad att ”ha koll och ta ansvar”, alltid tvingad att anpassa mig efter andra – det som händer med den vuxna jag är kopplat till barnet som aldrig fått vara barn… Låter kanske flummigt men det är så träffande.

Jag tänker att det måste fram och ut, jag måste våga titta på den här skiten. Vända stenarna. Våga säga vad jag vill här och nu.

Positiva tankar; det är sol, jag har nykokt kaffe, ikväll är det kör, imorgon lunch med en vän, maj börjar snart (älskar maj – men den brukar alltid rusa förbi!) och i juni är det både konserter och bröllop för kära vänner.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s