Strandad. Eller ”Stranded” som Tone Norum sjöng.

Jag vet inte jag… Just nu är det liksom bara ”jaha”. Solen skiner, pollen svischar runt och jag är bara ”jaha”.

Jag upplever det som att jag är fast i ett moment 22. Ett sits där det känns som om alla utom jag själv får säga vad jag orkar/kan/ska göra. Jag kämpar för att få tag på Försäkringskassan men det är helt — (tyst). (jättejättetyst).

Och som jag önskar att vi hade lite, lite mer pengar just nu. Den här månaden är INTE rolig – och då har jag inte ens beställt sprutan ännu (mitt frikort på läkemedel har gått ut så jag måste betala 2400 på en gång).

Knät orkar jag inte ens fundera på. Det värker – och nu har vänster också börjat bråka. Var på fest i lördags och dansade loss när det plötsligt högg till i vänster knä och sedan dess gör det ont.

Kan det inte vara nog nu. Bara nog. Stopp.

Eller? Jaha…

tumblr_o1ioz6A0eW1v1ijoho1_500

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s