Och så kom en del av svaren….

Måndag och tisdag denna vecka var jag utvärderingssamtal på smärt- och stresskliniken. Äntligen! Remissen skickades i april, kompletterades med olika labbresultat i maj och NU har jag varit där.
Det var som en anställningsintervju. Jag gick mellan rum och olika ”intervjuare”. Psykolog. Läkare. Sjukgymnast. Svarade på frågor. Berätta om å om å om igen min historia. Observerade själv hur mycket som bara väntar att bubbla ur mig. Grät. Ensam – det var så reglerna var denna gång. Men mentalt hade jag Sambo och vänner. Tack K och L, ni var hela tiden en chatt/ett samtal bort. Sambon peppade massor varje morgon och kväll och plockade upp bitarna när jag, ännu en gång, gick itu i helgen.

Så, igår eftermiddag kom resultatet – jag är antagen. Jag är enligt läkaren ”ett tydligt rehabiliteringsfall”.
Vad innebär då detta? Jag är nu antagen till ett fyra månader långt program vid stresskliniken. Det blir inte många individuella ”konsultationer” utan det mesta arbetet görs i grupp, tex föreläsningar och en del gruppträning, men jag ska också få träffa psykologen enskilt vid några tillfällen.

Stressmottagningen tar cirka 50 % i anspråk men läkaren kommer att sjukskriva mig 75%. Han var en klok person som sa så här; ”du kanske behöver 100% sjukskrivning men eftersom tidigare läkare dragit ner din sjukskrivning så sätter jag samma ribba. Detta eftersom du kommer att få stora problem med arbetsförmedling, a-kassa och försäkringskassa om jag plötsligt höjer din sjukskrivningsnivå. Och det är en stress vi inte behöver just nu.”

Men det här är inte allt. Igår hade jag äntligen tid med min ordinarie reumatolog efter låååååång väntan (även där). Hon undersökte mig grundligt och jag har lämnat många prover igen och bra är att min grundinflammation i kroppen har gått ned. Den är fortfarande för hög och inte normal alls men den har sjunkit ännu några steg. Hon tror att det är min månadsspruta som påverkat detta. Hon undersökte alla mina leder noggrant (med måttband och vridningar och vem vet alla sätt…) och jag är stelare men har ändå en bra rörlighet. Hurra!
Och så knät… Som jag BLIR GALEN på mitt värkande, vidriga knä. Hennes fråga var så skönt självklar ”men varför har du inte fått någon röntgen?” och vad svarar man…? ”JO JAG HAR BETT OM DET I ETT HALVÅR MEN INGEN HAR LYSSNAT OCH HÄNVISAT TILL ATT DU MÅSTE BESTÄMMA DET!”. Nu har en remiss skickats till magnetröntgen och ev blir det också ”vanlig” röntgen. Min dr har flera teorier vad som hänt i mitt knä men det som är klart är att jag har en stor inflammation inuti knät (i knäleden) och att det är svullet och innehåller vätska. Men eftersom jag fick min senaste cortisonspruta i knät i september var det för tidigt att få en till där nu. Istället fick jag en spruta rakt in i ett muskelfäste på insidan av knät (där jag verkligen har svinont). Aj aj aj, har haft så ont i natt att jag vaknade och liksom kippade efter luft. Men jag försöker tänka att det kommer att bli bra, att allt hennes knådande och vridande har irriterat min kropp så den revolterar tillbaka. Nu väntar jag alltså IGEN, denna gång på kallelse till MR.

Sjukgymnasten på stresskliniken fick jag väldigt gott intryck av. Hon vet vad hon pratar om och inväntar också på svar från MR. Men hon sa något jag verkligen tog till mig; ”Du pratar om att du brukar promenera, cykla, dansa – och att du inte kunnat göra det på över ett halvår. Klart att det har påverkat dig mentalt! Du rör dig mer än vad du kanske har förstått, du behöver inte se ut som en elitidrottare för att rörelse ska vara en naturlig del av ditt liv. Så, vi behöver få bukt på din kropp och mest aktuellt på ditt knä – då kommer vi påverka så mycket annat”. Klart att jag också tänkt på detta men trodde inte att jag faktiskt rörde mig så pass mycket som jag faktiskt gör. Men, hennes intervju visade det.

Så, det är status just nu. En hel del svar. En hel del övriga frågor. En sjuklig trötthet idag men inte så konstigt – jag hade väntat så länge på att få ev komma vidare på något sätt.

Annonser

En reaktion på ”Och så kom en del av svaren….

  1. Finaste!
    Det låter ju alldeles underbart!! Inte att du är en bra kandidat, men att du blev antagen.
    Å jag håller alla tummar och tår att det blir bra för dig.
    Stora, varma kramar!
    Karin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s