Sova eller inte sova, det är frågan

Nu pratar ännu en sömnforskare på radio om hur viktigt det är med sömn. Att vi får sämre immunförsvar och mindre tålamod med allt om vi inte sover. Åtta timmar ska det vara, kanske sex om man känner att man klarar det.
Så är det dags för lyssnare att ringa in och lämna sina goda råd för att sova bättre; ”det är viktigt att slappna av”, ”jag brukar bara tänka på bra saker”, ”vi med småbarn får ju aldrig sova *tihi* men man får hitta stunder för vila och tanka massor med kärlek av dagarna”.

Jag har haft sömnproblem sedan jag var kanske 10 år, kanske yngre. Under helvetet i grundskolan vred och vände jag på mig på kvällarna/nätterna trots att kraftiga tillsägelse att ”ligg stilla nu och slappna av”. Men hur slappna av när du fått löfte om att doppas i toaletten nästa dag eller att jag var tvungen att ge pengar för att slippa spö en dag?

I gymnasiet sov jag. Som jag sov! Egen lägenhet. Ny skola. Vänner. Trygg. Underbart! Utanför mitt fönster åkte ambulanser i full utryckning. Jag sov.

Universitetsåren var som de var; jag sov ingenting före en tenta/inlämningsuppgift. Hjärnan kunde inte sluta processa fakta. Duktiga flickan hade panik för att misslyckas på provet.
Sömnen rubbades också för studentlivet; jag var ute i farten, jag spexade och jag hade roligt.

Började arbeta. Sömnen försämrades allt mer. Jag tog med mig jobbet hem. Om jag tidigare fasade för fysiska slag så kunde jag nu veta att jag skulle vara själv med 15 barn under nästa dag (”vi tar inte in vikarie för barnens skull/ekonomin. Men du är ju inte själv, vi finns i lokalen”). De senaste åren har jag också fått vara med om möta hotfullhet och baktalas.

Så. Jag sover inte åtta timmar per natt. Ibland sover jag 10. Ibland 2. Ibland nästan inte alls. Jag oroar mig, jag analyserar, jag gråter. Och så oron för att väcka sambon som sover – det räcker om en är vaken.
Jag försöker ta det lätt. Tända lampan och läsa. Lyssna på poddar.

”Man ska sova. Det är viktigt att slappna av och sova. Ha fasta rutiner. Annars blir man sjuk. Och tjock.”

I’m doomed.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s